Inför kursen jag ska gå om två-tre helger så har jag börjat köra hårda spår igen med Myy. Jag känner att hon verkligen inte har spårkärnan för fem öre. Testade idag att lägga godis sparsamt i spåret men då vindar hon och låser sig på godiset. Frågan är om det blir bättre om jag lägger i varje steg? Ja det blir testdagar nu fram över.
Har iaf kursen på G nu och helgen innan åker jag till sthlm till världens bästa Mimmi. Känns som en bra tid nu framöver. Mycket bra.
Det känns som att tiden stått stilla på slutet. Mycket har hänt, mycket som ska göras och ska bli gjort. En del på mig och en del på andra. Åtaganden som jag måste reflektera över och framtiden.
Stundvis känner jag mig som Neo i The Matrix. När man blir inkastad i en tom värld där man famlar mot intet och inget. Sedan så pang kommer ett helt vapenförråd framför ögonen och dessa ska man lära sig att använda. Var? När? Hur? Sen blir man inkastad i en ny värld där man förväntas ska kunna använda vapnet direkt utan anvisning.
Nä.. de är stundvis mycket nu och sen ska jag hinna med tvätten också *torkar bort svetten från pannan*
Min sjukdom går ut över min familj tyvärr. Stundvis så skär det sig mellan mig och någon av barnen eller så är det Roger. Eller hela familjen.
Jag blir så arg på mig själv när jag nr ett glömmer min medicin på morgonen. Men det kan verkas gå bra hela dagen tills kvällen kommer och jag är helt slut i huvet. Då klickar jag igång.
Blir irriterad på allt, bränner av inombords och blir ännu mer irriterad på allt och det är exakt allt! En av tjejerna är just nu känslig i allmänhet och jag känner att det skär sig otroligt när jag blir såhär. Vi bråkar inte, jag tror att jag inte visar de men det känns inombords när jag analyserar och tar en stund av medveten närvaro hos mig själv.
Och just i denna stunden, i ögonblicket, så är jag den som jag absolut inte vill vara. Den jag avskyr. Och det gör mig så förbannad, men jag kan inte göra något åt det. Jag kan inte få det ogjort, beteendet ligger så djupt rotat i mig för det är min sjukdom. Det är en del av min ADHD.
Här är en liten, ytterst liten, del av en irritation jag har när det gäller avel av hundar.
Bedriver man avel av en arbetsras (eller alla raser överlag), vare sig det är tax, aussi, labrador, greyhound, osv. Ska man följa ras standarden och göra dom arbetsprover som rasen är avlad för. Sedan att man som köpare inte gör det rasen är avlad för, de är upp till dig som hundägare. Dock har du som skyldighet att se till så individen mår så bra som möjligt i alla lägen. Krävs det att individen behöver valla för att må bra, ja de är bara att lära dig.
Men att presentera sitt kennelnamn och presentera sin verksamhet där man klart och tydligt säger.
"Nej jag strävar inte efter skottfasta linjer både i min avel och andras. Och jag skiter i om dom går att arbeta med öht."
Och att säga detta om bl en bruks ras som ska vara skottfast.
Eller som jag har hört från en uppfödare som strävar efter att avla bort jakten i en jakthund.
Nä håll er till ras standarden både mentalt och extriört. Sedan att man försöker få positiva förändringar i en ras och ras standard är en helt annan femma. Men då är den rasen kanske så pass förstörd på något sätt att det är då nog lika bra. Och sedan så jobbar man gemensamt "alla" uppfödare mot samma mål.
Sedan diskussionen om avel och uppfödning är ett stort ämne där det finns många åsikter. Jag har mina och du har dina. Jag har mycket att vädra när det gäller uppfödning och avel men väljer bort ämnet då jag inte bedriver det själv. Och för att jag ännu inte stått och valt mellan olika uppfödare inom en ras.
För än så länge (förutom Amillo) av alla hundar jag ägt så är det inte jag som valt hunden. Hunden har kommit till mig. Amillo är den enda hunden som delvist valt mig, men av en slump fanns han kvar hos en toppen uppfödare.
Nästa hund som kommer till vår familj blir en hund där vi/jag väljer. För en gångs skull ska vi/jag välja och välja det vi/jag vill ha. Sedan om det dröjer innan det kommer, må så vara.
Men just nu är vi nöjd över dom individer som finns hemma hos oss.
Jag utvecklas när jag får träna med andra, träna för andra och hjälpa andra i sin träning.
Idag var ett sådant tillfälle.
Jag hjälpte till, jag tränade själv och jag såg på andra när dom tränade.
Ett moment jag egentlige inte behöver är tandvisning. Men det är ändå något jag kommer lära in. Fick toppen tips idag som jag ska testa. Återkommer med utförande i bilder.
Tackar iaf för en toppen träning. Måste dock bli bättre att träna på hemma plan. Längtar till snön försvinner så man har gräsmattan att vara på. De är så mycket trevligare.
Ja nu ska halv krassliga jag hoppa i ett varmt bad. Hoppas varmvattnet räcker till dom som ska duscha sedan.
I lördags stod det städa altanen på schemat.
Med träningsverk i kroppen så tog ja tag i bombnedslaget.
Efter några vänder på tippen och en låååång date med dammsugaren så är det bara ett bygghörn kvar. Nu kan man sitta och vara där ute och ha riktigt trevligt.
Nu idag känner ja mig hängig. Vet inte om de är en förkylning på G eller va kroppen planerat.
Kl 13:00 är de hundträning igen. Ska försöka få in fler träningar på spillvärme när N sover. Så ja får se va de är för folk som kommer eller om jag blir ensammen.
Ja lite mer än vanligt har jag fått gjort idag. Bara legat framför tvn en timma då jag slumrade till.
Men det är fortfarande en fis i rymden jämfört med det jag behöver. Så de är väl bara att fortsätta kämpa. Har du nå tipps och idéer?
I morgon blir de iaf träning med Myy och Amillo. Kl 11:00 på spillvärme här i Domsjö. Så ja får se om de blir ett gäng eller om jag står där själv. Skulle vara roligt om jag fick igång lite budföring med Myy.
Sedan går vi vidare till Spår skogen. Ska se om ja kan lägga åt dom båda eller om de bara blir ett till Myy. Ska nog skita i om de är mycket snö. Jag vill verkligen spåra med henne nu. Och Amillo för den delen. Hade varit najs med ett viltspår till honom men ja har inget blod och utrustningen måste uppdateras. Måste fixa så ja kan gå ut med lillemannen också.
Nä nu sitter ja hemma och väntar på Roger så jag kan ta ut hundarna på en kvällspromenad.
Hur driver man sig igenom förändringar.
Hur kan du hjälpa mig att nå mål? Förändra och förbättta min vardag.
Det här låter kanske löjligt med dom mål jag vill uppnå men här kommer dom.
* Minska tiden ännu mer på FB (jag kan inte ta bort den på grund av att jag är Admin i en grupp).
* Dra ner på tv tittandet. Kolla på tv på kvällen och inge mer.
* Få mig att ringa jobbiga samtal, ta kontroll över saker som släpat efter för länge.
* Få rutin igen på tvätten och städningen.
För en annan kan dehär vara en lätt match. Men för mig är det svårt, otroligt svårt att skapa nya vanor. Göra saker som släpat och är betungande. Nya rutiner och jag är inte på samma lag kan man säga.
Så nu till dig, har du tipps på hur jag ska göra för att uppnå förändring. Hur jag får tillbaka kontrollen om dammsugaren. Hur jag kan lägga bort fjärrkontrollen och se på mina dagar lite lättare.
Det har sedan senast varit upp å ner. Roger har varit borta, kommit hem, åkt igen, vi har varit borta, ja en massa!
Men har börjat tänka realistiskt på sistone. Ja vet! Bra idé va?!
Har och har haft många ambitioner när det gäller först och främst Myy. Har satt mål som av många olika anledningar är alldeles för höga och inget som jag kommer kunna nå. Hon kommer tex inte hinna bli bevakningshund innan 4 års ålder. (Jag vet att det finns andra vägar att gå och att det bl innebär intagningen fram till 4 år osv.)
Så jag har tänkt om och riktat in mig på vad jag tycker är roligt och vad hon tycker är roligt. Så nu nöter vi Apellen med spår som specialmoment. Har kollat upp tävlingar både apell och lägre och det är dit vi ska. Jag hoppas jag kan gå vidare i söket men det krävs en MASSA figurant arbete.
Känner jag för det så går jag vidare på lydnaden och klass ett. Men just nu så lockar det inte då hon måste, just nu, motiveras till skyarna för att orka med att arbeta så länge.
Idag var vi på en välbehövlig träning med ett stort gäng. Tränade framförgående, linförhet och läggande under gång.
Jag måste jobba på hennes position mycket mycket mer i fotpositionen. Apporten måste hon börja med och sen är det bara att nöta. Nöta nöta nöta. Måste bygga hinder senare så man har nått att träna med.
Nu vill ja antingen att de ska komma mer snö eller att den snön som finns försvinner för jag vill ut i skogen och spåra. Både med Amillo och Myy. Amillo ska klara sina prov (alldeles för sent) och Myy ska bli mer spårvan.
Ja annars är de full rulle här hemma. Nicole står själv nu mer och mer. Amillo har fått smärtstillande nu en vecka då vi tyckte han var väldigt låg. Så nu i morgon ska jag prata med vet. så ska vi se hur vi går vidare. Han har varit mycket piggare senaste veckan. Lille killen
